Först är kärleken ett litet frö,

som med tiden gror till en vacker mö.

På vägen dit slår taggar ut,

Hotande vassa, men hittar till slut.

Knoppen växer sakta uppåt,

Tills den alla bladen fått.

Blomman blottar bladen sina.

Solens strålar starka skina.

Dag kommer, dag går,

Sveken öppnar nya sår.

Regnet faller från molnen grå.

Rötter hittar en vatten vrå.

Blomman dricker sig mätt och stark,

Den ska kämpa genom skog och mark.

Även om det redan skett,

Tänker den inte ge upp så lätt.